|
”Mamma valde alkoholen framför mig”
Therese Eriksson, 21, växte upp med en missbrukande och psykiskt sjuk förälder. För VeckoRevyn berättar hon om de otaliga sveken, den ständiga oron – och hur hon idag har accepterat att ha en mamma ”till 50 procent”.
Av Lina Norman
Foto Niklas Dahlskog www.dahlskog.nu
Publicerad i VeckoRevyn nr 16 – 2008
”Mamma är alkoholist” Jag minns det fortfarande så tydligt. Jag var ute på tomten med pappa en kväll då han berättade, det var sommarlovet mellan fyran och femman. Även om det var jättejobbigt och svårt att få höra när man är 11 år så kände jag ändå en lättnad, pusselbitarna föll på plats. Innan hade jag inte förstått varför mamma gömde vinflaskor eller varför hon sluddrade när hon pratade.
Fram till den sommaren levde jag ett jättebra och tryggt liv. Jag och min tio år äldre bror bodde med mamma och pappa i ett rött hus med vita knutar. Utåt sett var vi en idyllisk familj. Men någon gång i fyran kände jag att saker förändrades. Mamma och pappa bråkade och mamma skyllde på pappa eftersom han var bortrest så mycket på grund av jobbet. Samtidigt började mamma dricka mer och mer men eftersom hon fortfarande kunde sköta jobbet var det ingen annan som märkte något.
Då pappa var borta så mycket och min bror hade flyttat var jag ofta ensam hemma med mamma. Jag minns att jag låste in mig på toaletten och ringde till pappa och grät och sa att han skulle komma hem. Mamma var elak när hon drack och jag var den snälla dottern som gjorde allt för att hon inte skulle vara sur. Men till slut, när jag precis hade gått ut sjuan, sa jag till mamma, ”Jag flyttar om du inte slutar dricka”. Då slutade hon faktiskt. Men efter några veckor fick hon något som liknade ett epilepsianfall. Hon skrek, skakade och hade ångest. Vi ringde psykjouren som kom hem och sa att mamma hade gått in i en depression.
Mamma fick medicin men blev bara sjukare och sjukare. Hon sov 20 timmar om dygnet och när hon var vaken satt hon i en konstig ställning, gungade och sa att hon ville dö. Jag kände att det var mitt ansvar att se till att mamma överlevde, så jag gick upp fem gånger per natt för att se om hon andades. Det är den värsta känslan man kan känna, att vara orolig för ens förälders liv. Men en dag hände det i alla fall. Hon hade svalt en karta med sömntabletter och fick åka till akuten för att magpumpas. Efteråt sa hon till mig, ”Therese, jag ville inte dö, det var bara ett rop på hjälp”. Men det var ingen som förstod, utan allt fortsatte.
Det gick ett halvår. Sedan fick mamma elchocker och jag hoppades att det skulle hjälpa. Men efter en vecka började hon dricka, och förutom att hon drack igen blev hon även manisk. Hon klädde sig i kortkorta kjolar, nätstrumpbyxor och plastsmycken. Hon tog lån på 100’000 kronor som hon köpte pysselsaker för. Hon var en konstnär och hatade att vi inte förstod det.
Då kände jag att mamma var borta. Det fanns ingenting i henne längre som var min mamma.
Det var en kaotisk period. Mamma kunde försvinna i flera dagar, och vi anmälde henne saknad till polisen. Till slut fick hon i alla fall plats på avgiftning. Det var första gången jag kände att hon verkligen ville sluta dricka, och jag började så klart hoppas igen. Men efter avgiftningen skulle vi välja behandlingshem. Vad visste pappa och jag om sånt? Vi valde självklart fel och hon hamnade på ett hem som var mer som en förvaring av tunga missbrukare.
Mamma fick fortsätta ta sin antidepressiva medicin, vilket var helt fel. Och hon blev sjukare av att vara bland sjuka människor. Hon rymde flera gånger och polisen körde hem henne till oss och frågade vad de skulle göra. Hon var väldigt aggressiv och vi var rädda för henne. Hon hotade oss och hatade verkligen pappa. Det kändes som att jag aldrig skulle få tillbaka min mamma. Ett tag kände jag till och med att det skulle vara bättre om hon dog.
Pappa och jag bodde ensamma under den tiden. Vi satt uppe hela nätter och pratade om vad vi skulle göra med mamma. Pappa har betytt oändligt mycket för mig under uppväxten. Han var, och är, fortfarande min bästa kompis. Vi har en väldigt speciell relation. Även om han också mådde dåligt och kanske inte tog något ordentligt vuxenansvar för mig så var det otroligt skönt att vara två, att alltid ha någon att prata med som förstod.
På min 17-årsdag flyttade mamma plötsligt till Spanien. Hon var där i ett par månader innan mormor ringde och sa att hon måste komma hem, ”Therese får magsår annars”. Pappa ville att vi skulle ge mamma en sista chans och efter att hon fått elchocker igen var hon frisk en hel sommar. Jag kände ett lugn i magen som jag inte hade känt sedan jag var 10 år. Vi flyttade till ett nytt hus men hann bara bo där två dagar. Sedan började mamma dricka igen.
Då insåg jag att jag inte längre kunde ägna mitt liv åt mamma. Det kändes inte på samma sätt längre, jag hade fått ta för mycket. Det blev nästan absurt, jag kunde skratta åt mamma i stället för att vara ledsen. Trots det gjorde vi ytterliggare ett försök och reste bort en månad för att försöka övertala mamma att åka till ett behandlingshem igen. Gick inte det så visste vi att vi var tvungna att bryta.
Även fast mamma svikit mig så många gånger fortsatte jag ändå att hoppas på att hon skulle bli bättre, att hon någon gång skulle hålla vad hon lovade. Men vi blev tvungna att ge mamma ett ultimatum. Hon fick välja, oss eller alkoholen. Mamma valde att fortsätta dricka och flyttade ifrån oss. Det var svårt för henne. Innan hade jag alltid varit där och hällt ut vinflaskorna men nu kunde hon dricka kopiösa mängder. Det gick månader utan att vi hade någon kontakt och jag tänkte att det skulle gå åt helvete. Nu dricker hon ihjäl sig.
Men hon klarade sig, och idag kan hon hantera sina sjukdomar på ett annat sätt. Hon dricker fortfarande varje dag och jag tror inte att hon någonsin kommer bli nykter. Men nu har vi ändå en bra relation. När hon inte är påverkade är hon världens bästa mamma. En mamma som jag behöver. På morgonen när jag vet att hon är nykter kan jag ringa henne och vi träffas. Det känns stabilare. Om jag ställde ett nytt ultimatum skulle jag inte ha någon mamma alls. Så jag väljer att få 50 %.”
| 
